Jag avslutade skolveckan med att besöka Luleås underliga men ack så strålande antikvariat med min bättre hälft och då fick jag denna replik mot mig:

Antikvariatsinnehavaren: "Kan jag hjälpa damen med något? Vad tycker hon om att läsa? Kärleksnoveller kanske?" 

Ni kan ju ana hur bestört jag blev. Tanken på att jag skulle vara en liten illitterat nippertippa lämnade mig rätt förolämpad men självklart finner man aldrig orden på plats. Jag sa inte alls åt denne patriarkale elitist till socialist* att han kunde ta sig i brasan, att Dostojevskij var min högstadiekärlek och att jag är ytterst litterärt belevad för min ålder utan jag fnittrade lite undergivet och sa obevämt att jag läser det mesta. Vilket svar! Jag bara levde upp till hans fördom fullständigt. En förnedrande upplevelse men i det stora hela fick jag i alla fall inviga en ny människa i det förunderliga med detta antikvariat och jag kom därifrån med Hemsöborna för en billig penning. (Vilken paradox att jag klagar på innehavarens patriarkala sidor och köpte patriarkernas motsvarighet till katolikernas påve ungefär, Strindberg, på mitt besök.)

*(Han bränner alla rent borgerliga böcker såsom ALLT om nationalekonomi)

Detta kom på tal under ett chattsamtal med Daniella och då kom även vår livsplan återigen upp. Jag och Daniella ska i våra pensionsår starta ett antikvariat. Hos oss skall inga böcker brännas! Vi ska ha böckerna i ordning men oordning på samma gång. Att bli stamkund innebär tillträde till områden där det finns speciella böcker och umgänge på kuddar på trägolvet. Bokhyllor överallt, kanske en katt som spinner i ett hörn (trots min kattmotvilja) och knarrande golv. Man får alltid stanna på en kopp thé och diskutera sina inköp eller något annat intressant. Det kan tänkas att vi spelar musik på en knastrig lp-spelare och då blir det antagligen lite jazz eller Nick Drake. Vi lär vagga omkring där i våra klänningar och vi kommer vara legendariska i hela stan för att vårt antikvariat är den bästa hang-outen för morgondagens ungdomar som är så som jag och Daniella är idag. Vi tar dem under våra vingar och ger dem boktips som terapi. Vårt fina antikvariat blir en välbevarad lokalskatt och vi kommer leva lyckliga i alla våra pensionsdagar med ett sånt här bra tidsfördriv. Visst låter det som en alldeles förträfflig pensionsplan?

Här har ni era ödmjuka tjänare när vi sysslar med det som leder oss till denna bransch: