Jag vet inte, jag är ju aldrig hemma nästan. Jag spenderade först fem dagar i Stockholm och det var strålande. Jag besökte second hand-butiker och bokhandlar och åt god mat och hade det så trevligt med familjen och stockholmsvännerna. Jag gick på hötorgsloppis och gick vilse på Södermalm. Jag och Björk åt glass på Stikkinikki och jag föll handlöst för kokossorbeten och jordnötssmörsglassen. Det var ypperligt, som alltid. Stockholm är en strålande stad att besöka ibland. På hemvägen gjorde vi den ytterst provocerande omvägen förbi Livets ord och lyssnade på Ulf Ekman. Det var fantastiskt roligt och bäst. Jag kom hem sent på natten och dagen därpå åkte jag på läger. Sommaren är ju lägrernas årstid. Dessa arnemarksläger som rockar mina sockar vareviga gång. Jag kramades så mycket med vackra barn från fjorton länder och bakade kakor halv två på natten. Jag sov med kläderna på, blev attackkramad och hade nagellacksbonding med tonåringarna. Jag fick underliga komplimanger om min gosighet och fick diamanter klistrade på kinderna. Nu har jag landat lite efter det och varit på festligheter hos kramigaste parallellklasskompisen. Vi drack läskeblask, dansade ackompanjerade av ett stroboskop, tog filosofipromenader och kände twittergemenskap. Idag har jag plockat hjortron i sällskap av en miljard mygg och det var den rapporten. Varsågoda.