Helgen innfinner sig som vanligt. Man kastar sig in i böckerna för att äntligen äntligen finns tiden igen. Jag dricker thé och läser Cigaretten efteråt igen för att Horace Engdahl kommer till Umeå i mars och jag ska dit. Jag stryker under med blyertspenna och dör av briljansen gång på gång. Jag tar en solskenspromenad med mamma äter överblivet godis. Läser Lena Andersson i DN i sängen (lika fantastisk som vanligt) och rensar i rummet. Jag ska skriva klart min historierapport och läsa ut Processen. Idag ska jag vila i tanken på att jag ska på litteraturfestival i mars och att jag ska se Katarina Frostensson på tisdag. Livet är bäst.

I tisdags började skolan om. Den första veckan är avklarad och en sån vecka sen! Skolan är en så trevlig plats. Jag sitter i korridoren på fyran (bästabästa våningen) och läser böcker på hålen. Byter några ord om författaren med historieläraren eller pratar jullovsläsning med engelskläraren. Jag labbar med tokigaste klasskamraten och skrattar så jag får ont i magen. Vi ser An Education på engelskan och Isak liknar mig vid Jenny (ungefär det finaste han sagt till mig någonsin). Jag fnissar på mattelektionerna och jag hamnar i awkwarda situationer (för att det är väldigt typiskt mig). Jag får prata om Främlingen (more than once till och med) och jag fikar med fina Paulina efter skolan. Jag lägger mig i tid på kvällarna, lyssnar på Spanarna och läser ut en bok om dagen. Ja du, livet, tack för att du behandlar mig så väl just nu. Jag fyller anteckningsfunktionen på mobiltelefonen med citat och på morgonen åker jag buss till tonerna av Edith Piaf och Juliette Gréco. Jag vill bara att livet ska fortsätta vara så här bra och fint och provlöst i all framtid. 

Jullov brukar innebära ett nattduksbord belamrat med thékoppar, godispapper och högar av böcker. Så är fallet även i år. Att ha allt på en armlängds avstånd från sängen är väl ungefär det bästa som finns. Jag pluggar matte, försöker få ordning på min historierapport och dricker hutlösa mängder thé. På nätterna kryper jag upp med diktsamlingar som luktar biblioteksmagasin och det pirrar i magen som om jag vore kär. Jag lyssnar på när Lena Nyman sjunger Ett Bloss För Moster Lillie gång på gång och den slutar aldrig att andas livslust. Det spelar ingen roll om det är sjuttiofemte gånger för dagen; när Lena sjunger "Hon sa hon var fyrtiotvå/sånt ändrar man inte på/så fimpa på hennes årtal/låt Waits hålla hennes bårtal" så suger det till av livsglädje i maggropen för att Bodil Malmsten författar sina texter med en oerhörd glädje till livet. Jämt. Alltid. Jag åker skidor i skogen och får de där rosorna på kinderna som man ändå vill begära av jullovet och jag har vänt på dygnet fullkomligt, precis som väntat. När jag släcker lampan för kvällen tänker jag på Främlingen i jämförelse med Ett Bloss För Moster Lillie och kan inte sova för att jag vill få förklara för någon vilken fruktansvärd, nästan smärtsam, kontrast det blir. Jag vandrar omkring i min bästa stickade tröja och tittar på de enda avsnitten Gilmore Girls jag inte sett och är på gränsen till tårögd nästan hela tiden. Jag ser på massa massa film och äter popcorn och chokladasksgodis. Mitt lov är så fint och bra bara.

Fem händelser som varit sämst det här året?
1 Det sorgligaste kan nog ha varit när jag kom till kyrkan och fick veta att mina allra bästa åttioåringar abrupt hade flyttat från Klöverträsk. Jag ringde Magda när jag gick hem och sen grät jag hela hela kvällen för jag hade så ont i hjärtat. Jag saknar fortfarande någon som kramar mig och säger ”åh, min flicka” och plockar upp mig med bilen på onsdagarna så himla ofta.

2 När huset i grannbyn brann ner. När huset där några av de mest charmerande människorna jag vet bodde. Alla klarade sig bra med mitt hjärta brister fortfarande så fort jag tänker på hur det måste känts att bli av med sitt hem. Det fina i hela historien är nog ändå Klöverträsks ofantliga kärlek till sina medmänniskor och att vi fick lära känna dessa fina människor som bodde granne med oss de följande månaderna.

3 Hela grejen med hur sårad och ledsen jag var på grund av mitt politiska engagemang i somras. Jag grät och grät och våndades väldigt mycket.

4 Det var väldigt sorgligt att jag spenderade hela mitt påsklov med att ha ångest över en oskriven rapport vilket gjorde så att jag inte kunde fokusera på någonting under hela veckan. Jag läste inte en bok.

5 Utöya var en fruktansvärd händelse som verkligen skakade mig och usch, jag kan fortfarande knappt tänka på det.

Blev året som du har tänkt dig?

Jag skrev såhär vintras och kan ju endast konstatera att året blev lite som jag önskade mig men ändå fyrtiofem gånger bättre. 2011 var ett så himla bra år på många sätt.

Vilka kläder har du använt mest?
Jag har nog mest burit klänningar, kjolar och stickade tröjor tror jag.

Vad har du mest lyssnat på för musik?
Monica Zetterlund är definitivt den som präglat mitt år ur en musikalisk synvinkel. Det kan nog ha att göra med att ingen sjunger som Monica. När Magda bodde hos mig i somras lyssnade vi förskräckligt mycket på Veronica Maggios senaste skiva och efter konserten lyssnade jag självklart mycket på Belle and Sebastian. Jag uppskattar även musik som påminner mig om det bästa som finns, sånt som Hela Kyrkan Sjunger, Minns Du Sången och Livets Ords Sångare och Musiker alltså. Jag har även lyssnat på mycket franskt som Edith Piaf och Juliette Gréco.

Vad har du tittat på? (film, tv, serier.)
Alldeles för lite. Jag ser nästan aldrig på tv eller så. Jag såg dock en del på Mad Men och 7th Heaven. Gilmore Girls är ju ett ständigt inslag i mitt liv så that goes without saying lite. Jag såg Harry Potter and the Deathly Hallows på bio två gånger och grät tills det inte fanns några tårar kvar. 2012 kommer dock bli ett filmår, det känner jag på mig.

Vilka människor har du hängt mest med i år?

Jag har ju umgåtts mer än någonsin med Sara, vilket är fantastiskt för hon är en av de finaste och klokaste jag känner. Jag har umgåtts mycket med mina fina klasskompisar, lägermänniskorna, Magda, Anna och Daniella. Efter Vassijaure har jag hängt mycket med elimdamerna också.

Vad är det bästa du har läst?
Jag gjorde en topp fem-lista för ett tag sedan och där fanns Utrensning, Främlingen, Catcher in the Rye, Madame Bovary och Lady Susan med. Det är svårt dock. Jag har läst mindre än jag önskat men ändå för mycket för att kunna plocka ut solklara favoriter men dessa fem är fem av de allra bästa.

Vad var din största framgång 2011?
Att jag på något sätt kom på vad jag ska göra när jag går ut gymnasiet. Mitt mvg i matte b och i kemi är också något som jag är så himla stolt över för jag tycker att det är två extremt svåra ämnen. Jag har dessutom börjat göra det jag själv vill, alltså inte det som förväntas av mig utan det som mitt hjärta allra helst vill och det är en framgång och har gjort 2011 så himla bra.

Sex händelser som varit bra det här året?

1 Det häftigaste någonsin var när jag och Daniella åkte till Piteå och avslutade kvällen med att hänga på busshållplatsen med Ebba Witt-Brattström. Det är nog något av det mest surrealistiska jag varit med om. Vi betedde oss som vanliga människor fast jag allra helst ville fnissa och dö. Antagligen den mest fantastiska dagen i mitt liv. Att casually hänga med sin största förebild.

2 En gång i Stockholm blev tre. Jag hälsade på i huvudstaden som detta år vann mitt hjärta på riktigt. Jag såg Fredrik Lindström på tunnelbanan, fick en bok signerad av Kristina Lugn, fika med alla mina närmsta stockholmsvänner, såg på Enligt Bodil Malmsten, dansade till Belle and Sebastian på Cirkus, gick på Dramaten två gånger och provade på livet i Örnsberg. Ja, Stockholms vinter är en sällsam värld och även hösten. Jag trivdes så himla himla bra med att vandra omkring på Söder, lukta på böcker på Rönnells och fika på fina caféer.

3 Jag var i London i somras. London har varit mitt drömresemål sen jag var liten och alltid lekte att jag var internatskoleelev i just London. Det var något av det finaste jag gjort i hela mitt liv. Att börja resan med att bli misstagen för en britt och sedan under veckans gång vandra omkring i London, köpa jättejättemycket böcker på fina antikvariat, gå på Hillsong, uppleva Saint Paul’s Cathedral och allt annat så där jätteturistigt. Vi gick dessutom och såg Much Ado About Nothing (vilket råkar vara en av mina favoritpjäser) på Shakespeare’s Globe. Det finaste kan nog ha varit när vi gick the Queen’s walk och det satt uppe fina lappar överallt med fina ord och att efter vägen fanns Southbank Book Market. Rader efter rader med böcker under en bro. Så himla fint och overkligt. London, London, London. I’ll be back, my dear.

4 I juli var jag på Lappis. Lappis som kommit att bli en av de bästa och mest känslofyllda veckorna år efter år. Lapplandsveckan är en kristen festival i Husbondliden som alltid levererar. Jag sov alldeles för lite för att det finaste på dagen var ju morgonbönen och man kan ju inte gå och lägga sig för det finns ingenting så fint som Husbondliden efter midnatt med sina vänner. Jag umgicks med släktingar som jag nästan aldrig annars ser, lyssnade på jättebra predikanter och hade helt enkelt en så himla bra vecka.

5 I höstas åkte jag till Abisko med skolan och i samma veva till Vassijaure med KSN. Först och främst så är det alltid fantastiskt att åka till fjällen eftersom det är så ofantligt vacker natur. Att dessutom spendera två nätter i en stuga med klasskompisar är u aldrig fel och inte heller att dricka nyponsopppa på en utsiktsplats klockan sex på morgonen. I Vassijaue lärde jag känna så många otroliga människor. Jag satt uppe till ett, åt godis och pratade om livet med Gertrud som bakar de godaste chokladhavrekakorna och fnissade och munhöggs varenda måltid med Barbro med den småländska dialekten. Jag gick vilse med Annette, som är så fin och bra att jag inte riktigt förstår hur det var innan jag kände henne, och lärde känna hela Vassijauregänget så bra och det var verkligen några av de finaste dagarna jag någonsin haft.

6 Jag var på två sommarläger i Arnemark. Det var så fint och bra på alla sätt. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det finns inga ord för Arnemarksatmosfären, man måste uppleva den. Man måste uppleva kärleken, skratten, sången, busen, allt. Man måste uppleva det. Och att spendera en hel vecka där var alldeles obetalbart.

Så här kring nyår pratar många om hur de förändrats under årets gång. Har jag förändrats? Ja, det är väl klart. Men hur? Jag vet inte. Den Denise som skriver till er nu känns som någon jag känt hela mitt liv faktiskt. Man förändras ju och utvecklas hela tiden. Jag kanske förändrats till en person som nästan aldrig klär sig i byxor och som dansar i korridorerna på mornarna. Fast har hon inte alltid funnits och bara inte fått gensvar av den Denise som omvärlden ser? Är det kanske det som är förändring och utveckling? Det kanske är det det handlar om. Om att släppa fram den där flickan som fnissar på bokreor, trivs bäst i kjol, älskar att förkovra sig i historia och ser fransk film. Utveckling handlar kanske allra mest om att vara den person som finns allra längst inne i en och om att våga göra det hjärtat vill och törstar efter. Det kanske är så enkelt. Att livet är en enda lång utveckling mot hon där inne. Att den Denise som sitter här idag är mer av den riktiga Denise än hon som satt här för två år sedan. Förändring och utveckling har självklart utomstående influenser. Eller är alla dessa influenser bara redskap för att hitta rätt? Är det att förminska livet? Att förminska omvärlden? Jag vet inte. Det kanske är en smaksak. Utveckling och förändring är något komplext men ständigt pågående i livet. Man kanske inte märker det. Det pågår ständigt. Du kanske läser en bok som förändrar ditt synsätt, träffar någon som förstår precis vad du menar eller stöter på någon som kan så mycket om allt och lär dig så mycket om världen. Helt plötsligt men omärkbart så har något inom dig förändrats och då är allt som det sig bör. För man ska vara tacksam för förändringen och utvecklingen. Vad vore vi utan den ständiga förändringen? Antagligen extremt tråkiga och oinspirerande personer.