kärlek.
Det är såna små saker som får mitt hjärta att smälta. Kärlek är något vackert. Och kärlek är så mycket mer än det jag skrivit där ovan. För mig är kärlek att så mycket mer. Kärlek är att prata i telefon i flera timmar med en fin vän. Kärlek är att få brev. Kärlek är komplimanger. Kärlek är en god bok och en kopp thé. Kärlek är Jesus. Kärlek är fikastunder med fina vänner. Kärlek är vänner. Kärlek är kramar. Kärlek är mejl, sms och logginlägg. Det är så mycket men en sak är säkert, kärlek är vackert och fantastiskt fint.
När min farfar sa till min farmor att hon var lika vacker som hon när hon var tjugo, då förstod jag att äkta kärlek fanns.
När jag såg min farmor och farfar hålla varandras händer och sitta med huvudena tätt ihop, då kände jag att det är så som jag vill ha det när jag blir gammal.
Min farmor och farfar var inte tillsammans i över 70 år för att de var tvugna, de var tillsammans för att de älskade varandra, ändå tills döden skiljde dem åt.
Jag vet det, för jag kunde se det i deras ögon.
alltså. så fint. det är så kärlek ska vara! men det finns för lite av det.
Åh. Ett mycket fint inlägg om detta vackra som folk numera alltför sällan skriver om i egna ord.
Vackert, så väldigt fint. Jag tror att kärlek mellan två, kärlek mellan en pojke och en flicka till exempel, kommer när man minst anar det. Den smyger för att överraska oss.
åh, så fint.