(Nu gör jag ett försök att någorlunda komma ikapp i den här himla utmaningen!)
Ett ögonblick. Jag tror att jag bjuder på ett ögonblick från i somras inte haft en betydelse i mitt liv men fint var det i alla fall. Regnet smattrade mot plåttaken och jag var ensam hemma. Jag var alone men inte lonely. Man ska skilja på dessa ord. Jag kokade mig kopp efter kopp med thé. I mitt kära rum väntade en bok på mig och jag visste att kvällen skulle bli perfekt. Efter några koppar thé stannade jag upp i läsandet och gick ut och lyssnade på regnet. Jag lyssnade och kände doften av regnvått gräs och asfalt. Jag riktigt kände hur regnet slog ner i backen. Jag kände hur regnet beklädde trädens löv med ett täcke av vatten. Det kändes i hela kroppen och jag kände en sån galen livsglädje. Jag kände att livet jag levde var det bästa livet. Jag kände att jag inte ville byta ut den dagen, det livet mot någonting. I ryggen hade jag en lång dag på biblioteket och framför mig en kväll med mina böcker. Jag kunde inte föreställa mig något som kunde få mig att byta ut den stunden. Jag öppnade fönstret i mitt rum så att mitt rum skulle fyllas av regnlukten och smattrandet mot taken. Och leendet lämnade inte mina läppar på hela kvällen.

(lite så här såg det nog ut)

Day 08 - A moment