Jag brukar faktiskt helst inte vilja kategorisera in mina vänner och välja ut en specifik vän som den allra allra bästa. Jag pratar hellre om några av de bästa människorna jag vet. Mina vänner är så olika och helt otroligt fina. De är alla så himla viktiga. Åh, var börjar man? Några av de bästa människorna jag vet går alltid med på att fika efter skolan och de ger mig sina sympatier när jag måste få klaga på hur pluggigt och kvävande natur är ibland. De kramas och skrattar åt mina skämt (mycket bra egenskap, I dare say). Vi har skotersnöbollskrig och traskar till bussen tillsammans alldeles för tidigt på morgonen. Vi tar promenader och bara pratar pratar pratar. Ibland faller det ner fina brev i brevlådan från fantastiska människor från andra delar av landet. Det är så bra med vänner. Och det fina med att alla är så olika är att det aldrig blir samma sak. Det jag upplever med en upplever jag inte med nån annan. Dessutom så står de ju ut med mig hela bunten. De står ut med mina utläggningar om böcker, politik eller annat som kanske inte intresserar alla i min närhet. De är så finafinafina. Det är jättesvårt att sätta ord på mina vänner och hur galet mycket jag tycker om dem. Mitt hjärta smälter lite och jag ler fånigt när jag tänker på det. Så himla fint. (Nedan kommer ett par rätt anonyma bilder men de är kramiga och fina och även fast de rör endast ett fåtal av de personer jag syftat på i inlägget så får de bilderna räcka.)

Day 07 – Your best friend
Tystnaden och förseningen i den här bloggutmaningen beror på en ordentlig förkylning som gjort att jag legat däckad några dagar. Nu börjar jag dock tillfriskna.