Efter en dag som denna så är jag så ofantligt glad för de vänner jag har som tar sig tiden att skicka ett uppmuntrande sms, skicka en tanke eller ge en kram när man verkligen behöver det. Man ska aldrig underskatta vikten av ett litet sms eller av en kram. För den lilla gesten gör det lite lättare, när allt känns som svårast. Det blir ett litet ljus i mörkret. Så tänk på det. Det där lilla leendet räknas verkligen.

Dagen har varit tuff. Det har varit svårt. Men vackert. Vi fick ta avsked av en ängel som vi fick låna en stund. Och hon var den kvinnan som såg en, hon såg en och lyssnade alltid. Hon hade alltid något klokt att säga och hon förde alltid med sig glädje och kärlek. Hon var en ytterst vacker person som många människor kommer att bära med sig i sina hjärtan. Jag kommer definitivt att göra det. Hon var en blomma vid vägkanten, som Hilding sa. Hon hade en aura av frid och balans, och hon var en ytterst god medmänniska. Hon berörde så många med sitt liv och lämnar efter sig ett tomrum. Men grejen är att det faktiskt inte är slut här. Vi möts igen. Vi har tagit farväl, for now. Men vi ses igen "i det hemmet som vi kallar Faderns hus." Så hoppet finns där. Och en glädje över den tiden vi fick ha med henne här på jorden. Tacksamhet över att vi fick känna henne. Tills vi möts igen, älskade du. ♥

Jag har en tro som ger mig tröst och styrka,
att vi ska ses igen när tiden tagit slut.
Trots att skiljas var så svårt
så vet jag att du lever i ett ljus,
i det hemmet som vi kallar Faderns hus.