Efter att ha slitit i mitt anletes svett kan jag fortfarande inte greppa hur jag ska få rubriken (coloursoftheworld) att komma längre ner på sidan. Jag orkar inte bloggdesigner. Den får vara vit. Bloggen är vit och rubriklös. Roligt. Men(!) i dagsläget kan jag ladda upp större bilder. För övrigt får världens bästa Ebba Witt-Brattström stanna i det här inlägget trots att det inte var tänkt så från början.

Dagen började helt odisciplinerat med att faktiskt strunta i att gå till bussen och snålåka med mina föräldrar en timme senare. Otroligt skönt med lite mer sömn men jag saknade faktiskt bussresan litet. Tisdagar jämna veckor är dock, som jag tidigare nämnt, fyllda av melankoli. Det är hål på hål på hål. Positivt sett hann jag se tre Gilmore Girls-avsnitt i alla fall. Jag vet inte om jag sagt det tidigare men åh, världens bästa TV-serie. Skoldagen var som sagt fruktansvärt melankolisk men så är det ibland. Jag fick i alla fall ett upplyftande mejl som fick mig att överleva dagen lite. Centerpartiet + Gilmore Girls = tisdagsräddning. Guld!

När jag kom hem försökte jag bota melankolin med ännu mer Gilmore Girls. Ja, jag har blivit en sann Gilmorejunkie. Hela kvällen har jag tyckt synd om mig själv och min upprivande hosta har gjort kemiboken ännu mer tungläst och sövande. Jag har strävat efter perfektion i mitt engelskarbete och har påmints om hur det känns att faktiskt inte acceptera något annat än högsta betyg. Det var länge sedan jag hade den inställningen till skolan. Mitt hjärta klarar inte av det när det är med naturmått som allting mäts. Nåväl. Jag har även insett briljansen hos ryggsäckar och försökt att ta efter Rory Gilmore i mina studier. Om jag fortsätter på det spåret kommer dessa sista skolveckor gå lysande - Gilmore Girls bär med sig så mycket bra och så mycket pepp. Jag önskar att jag kanske lagt lite mer energi på det här med bloggutmaningen men nu blir det illa skrivna inlägg som kommer i sista sekunden och som jag egentligen inte vill lägga upp men en utmaning är en utmaning.

Nu tänker jag sova och försöka se fram emot morgondagens idrottslektion. Tack och lov att ljuspunkten finns där på kvällen. Ännu en gång, centerpartiet är guld.

Day 06 - Your day 

Day 04 – What you ate today

Ett litet inlägg tänkte jag tillägna vår allas Mona Sahlin. Trots våra enormt skilda ideologier så finns det en sak som Mona Sahlin har som resten av det (f.d) rödgröna samarbetet saknar. Hon hade en stark ideologisk grund och övertygelse. Det kan man inte ta ifrån henne. Faktiskt. Och när hon såg till att hon fick säga fina saker om Reinfeldt i partiledardebatten på tv4 visade hon att hon säkerligen är en fin person också. Dessutom har hon det absolut finaste skrattet bland partiledarna. Hon var nog min favoritsosse och nu är hon borta. Svensk politik blir inte samma sak utan henne. Så är det bara. På gott och ont så klart.

Mitt tips till (S):
Vill ni fortsätta på samma domedags- och allianshjälpande spår så bör ni välja Jytte till ny partiledare. Då är botten VERKLIGEN nådd.

Den här kvällen spenderas med mina läxböcker. Och det är väl tur att språk och ord är så fantastiskt. Det betyder att man mitt i allt pluggande kan stöta på fina ord och då myser man ju ända in i själen.
Bromtymolblått, spektrum, metallkaraktär, orbital, nukleon och joniseringsenergi. Bara för att nämna några små ord som lyser i pluggmörkret (som att kemin inte var ljus nog, för det är den nog).

Just nu vill jag bara lyssna på Paul McCartneys skönsång på min LP-spelare. Jag vill fångas upp av knastret innan musiken börjar spela. Jag vill att det aldrig ska sluta regna. Jag vill sova tills jag slår upp ögonen av mig själv. Jag vill dricka tusentals koppar thé och förtrollas av stearinljuset och dess lågas sken. Jag vill kura upp mig i sängen och läsa Andarnas hus och föras med till början av 1900-talets Chile med hjälp av Isabel Allendes skrivkonst. Jag vill ta promenader och ta kort på trädens vackra färger. Jag vill knyta ihop känslan som fyller en när man ser de vackra färgerna som ett paket och förvara den i någon hjärtevrå så att jag kan plocka fram den vid behov (som under hjälphjälphjälpmattelektioner när hjärnan går i lås). Jag vill återvända till soffan med stort s bara för att ingen möbel någonsin blir som den. Ingen plats blir någonsin som den platsen.
Jag vill gärna gräva ner mig i en grop och stanna där tills den 20 september. Valstressen, nervositeten och peppen (!) är nästan mer än vad mitt något sånär unga hjärta klarar av. Det är val val val och att till detta lägga till saker som skola och det mest essentiella i min tillvaro, läsningen, är det svårt att få många timmars sömn om nätterna. Ibland skulle det vara fint om det fanns en pausknapp. Då skulle jag hinna med i livets snabba gång. Jag skulle hinna läsa, se alla debatter och utfrågningar på tv, prata med alla osäkra väljare i hela Luleå, kampanja på gymnasieskolor, skriva, plugga, träffa mina vänner, ta promenader och framför allt sova. Jag är dock säker på att den tiden kommer. Jag har ett höstlov (som i min värld går under namnet Höstlov med Tolstoj) framför mig och dessutom nästan en HEL mandatperiod innan det är valspurt igen.
Jag har det dock ganska bra. Livet är inte alls trist. Livet snurrar på såsom det bör, men inte riktigt på samma sätt som det brukar varje höst. Det är en liten valspinn på hela grejen.

Det här är jag på världens finaste plats, om du frågar mig.
Det sitter ju inte helt fel med en bok av världens finaste författare heller.
Dessutom är det fint att sluta tidigare, oväntade konversationer och fika med fina vänner.
Ja, det är fint fint fint trots bristen på skåp och tyngden av böckerna som trycks ner i väskan. Detta slutar med en väska vars axelband är sönder. Sådant är dock livet. Sneda ryggar får man leva med verkar det som. Äsch, det löser sig någon dag.

Mitt sommarlov drar snart sina sista rosslande andetag. Mitt sommarlov är inom en mycket snar framtid över. Imorgon ska jag infinna mig i en aula klockan nio nollnoll. I kväll är det dags att tacka mitt sommarlov för vår tid ihop och säga adjö. Istället får jag omfamna ett nytt skolår, en ny skola, en ny klass. Det är så svårt att greppa, så svårt att ta in. Jag har inte hunnit tänka efter ännu. Jag har inte känt efter. Så istället för att tänka på morgondagen och min framtid ska jag läsa Dubbelgångaren av Dostojevskij och försöka kurera mig!

Göran Persson*: "Vad är det främsta du vill be om ursäkt för?"
Maud Olofsson: "Jag har inte delat med mig av bantingsknepen till dig"

Göran Persson*: "Har vi Maud Olofsson där?"
Maud Olofsson: "Ja, din chef är här!"
Göran Persson*: "Aaaa, lite olycklig formulering.."
Maud Olofsson: "Säger du? Är du inte ordförande i Sveaskog?"

Adaktusson: "Persson eller Sahlin?"
Maud Olofsson: "*låång tystnad* Ja.. Sahlin för att hon törs köpa handväskor."

*=Göran Gabrielsson