Tentaperioder är de allra bästa tillfällena att plugga på. Få saker lockar mig så mycket att öppna blogg.se som mitt essädokument på datorn. Den första riktiga snön kom till Luleå förra söndagen och det finns inget vackrare. Jag var febrig, hostig och snuvig men var ändå i farten tidigt på grund av ett superviktigt församlingsmöte i kyrkan och i vanliga fall hade väl kroppen nästan fallit ihop av kombinationen superförkylning och tidig morgon men snön räddade mig. Jag satte mig upp, tittade ut genom fönstret och skrek glatt till. Älskade älskade nysnö. Det är det finaste jag vet. Snön har lämnat oss nu men jisses vad den hjälpte. Jag har dragits med en ordentlig höstförkylning i snart en och en halv vecka så det börjar bli lite tröttsamt minst sagt. Examinationsveckorna gör dock inga undantag för snuviga näsor utan jag har dragit mig till skolan tidigt varje morgon för att hålla muntliga presentationer eller förbereda mig inför dem. Nu börjar förkylningen lätta och jag tillbringar min tid med att översätta stickjuntesamtal till engelska och att läsa läroplaner och kurslitteratur. Det går väl ganska bra men motivationen till essäskrivningen är svår att finna. Jag söker i bottnar av kaffekoppar och bland marängsmulor men den går inte att hitta. Jag hoppas kanske att jag hittar den i publiceringen av ett blogginlägg? Kanske aningen otroligt men jag hoppas. Puss och kram, ha det fint i höstmörkret.