Ah, nu sitter jag här, återigen indignerad över samhällsdebatten. Denna gång rör sig min indignation kring denna pågående debatt om vårt nya statsråd - Elisabeth Svantesson. Bered er att korsteckna er snabbt - hon har varit livetsordare!! Och engagerad i Ja till Livet. Dessa två, till synes hundraprocentigt privata angelägenheter, har väckt oerhörda debatter i media det senaste dygnet och jag häpnar. Verkligen häpnar. Det hojtas om att vi nu har ett statsråd med en uråldrig, hemsk kvinnosyn och en misstro mot hennes förmåga som statsråd med tanke på livets ord-bakgrunden. Det här är ju så skevt och så fel på så många grunder. Jag tänkte få ta upp några punkter som jag gärna ser att ni funderar över innan ert fortsatta drev mot Svantesson. 1) Kristet abortmotsånd 2)
Denna artikel 3) Livets Ord 4) Skillnaden mellan personliga värderingar och politiska agendor.
Kristet abortmotstånd
Det finns en extremt livskraftig konsensus i Sverige idag att är du emot abort vill du per automatik förneka kvinnor rätten till deras kroppar och att din kvinnosyn således är helt uppåt väggarna. Det hojtas i all oändlighet om hur 90-någonting procent av alla abortmotståndare är män och att det således rör sig om kvinnohat. Jag förnekar definitivt inte att det finns politiska krafter vars mål är att reproducera patriakala normer i all oändlighet och bestämma över kvinnors liv. Såna finns det. Det är dock helt enkelt befängt att påstå att en kristen abortmotståndare drivs av kvinnohat utan något belägg för det mer än just själva abortmotståndet. Hurså? Jo, let me break it down to you. Ett kristet abortmotstånd rör sig kring (eller ja, KAN röra sig kring) övertygelsen att människans är Guds skapelse, Guds avbild. Att livet börjat redan i fosterstadiet ("han som danade dig redan i moderlivet"), att varje människa har en mening och att var människa har ett okränkbart människovärde. Och även då att mord är fel (budordet, ni vet). Och med synen på fostret som en människa/ett liv leder det till slutsatsen att abort är fel. Med detta inte sagt att alla kristna är emot abort såklart. Detta är dock ett extremt vanligt resonemang, i alla fall i frikyrkligheten. Därför känns det helt befängt när människor påstår att allt abortmotstånd grundar sig i kvinnohat. Jag skulle verkligen önska att vi försökte få våra facts lite straight innan vi anklagar människor för kvinnohat.
Den här artikeln är väldigt intressant för det tydliggör verkligen vilket ickeproblem Svantessons abortmotstånd och bakgrund i Livets Ord är. Låt mig citera: "I dag har hon lämnat Livets ord" "Det man kan känna sig trygg med är att jag jobbar för en arbetsmarknadspolitik och jobbpolitik som ligger i linje med det vi jobbat med hela vägen." "Nu har vi en annan lagstiftning på plats och det har jag inga problem med" Med dessa citat i ryggen tycker jag mig känna mig ganska trygg med att Svantesson kommer driva en moderat politik i regeringen faktiskt. Det är ju det hon säger.
Livets Ord
Här har jag snarare ett knippe frågor än några konstateranden. Vilka församlingar får man ha ett förflutet i för att få sitta i regeringen? Om jag vill bli statsråd en dag, ska jag strunta i det för att det kommer startas drev om gångerna jag besökt Livets Ord? Eller är det lika farligt att jag är medlem i en EFK-församling? Det är extremt intressant att kritiken mot hennes Livets ord-förflutna någonstans ligger i att "Livets Ord är en politisk församling". Sist jag kollade så är religion i allmänhet i allra högsta grad politiskt och min tro har definitivt inverkan på mina politiska övertygelser. Detta är ingenting unikt för Livets Ord utan gäller alla kristna församlingar och säkerligen även församlingar från andra religioner. Sen kan man självklart kritisera olika politiska agendor som olika församlingar kämpar för mer jag vill då återigen hänvisa till citatet där hon säger att hon tänker jobba vidare med politik i linje med det Moderaterna dirvit hela vägen.
Skillnaden mellan personliga värderingar och politiska agendor
Här hamnar vi faktiskt i min avslutande punkt och också i den punkten som gång på gång gör mig förvånad. Det finns en sån oändlig mängd människor som är oroliga över att Svantessons värderingar ska sippra in i regeringen och senare i lagboken. Det här är väldigt intressant för det tycks finnas en konsensus om att ens privata värderingar och ens politiska agendor är samma sak. Detta stämmer i många fall inte alls. Speciellt inte om man har en religiös övertygelse av något slag eftersom man vet att denna övertygelse inte delas av hela befolkningen och det är således rätt absurt att försöka tvinga alla att följa min moraliska kompass. Om Svantesson säger, vilket hon gjort, att hon kommer att följa regeringen och moderaternas politiska linjer så ser jag inte problemet. Om hon säger att hon stödjer regeringens abortpolitik idag, vad spelar det för roll om hon personligen inte vill göra abort för att hon moraliskt sett tycker att det är fel? Jag ser verkligen inte problematiken. Jag gör inte det. Det känns som att denna problematik i någon sorts verklighet där personliga värderingar i alla lägen är lika med politiska agendor. Det här är dock en verklighet som många av oss inte delar. Inte alls faktiskt. Varför ska någon som inte tycker att ett foster är ett liv inte få göra abort bara för att jag anser det? Är inte det att ge sig själv en lite för styrande roll över andra människors liv?
I slutändan handlar detta till stor del bara om en jag vet inte byggd reflex att misstro troende människor. Hamnade vi inte lite i samma sits med Omar Mustafa i våras? Det handlar också om en oförmåga att förstå eller ja kanske att försöka förstå olika infallsvinklar på sådant som abort. Jag önskar, som så ofta, att det inte vore så himla svårt att förstå hur andra människor fungerar. Det här är mitt försök att på något sätt klargöra varför jag. och många med mig, inte tycker att Svantessons statsrådspost är ett problem. Jag vill gärna se drev mot politiker baserat på vad de har för politiska agendor istället för dessa rätt okunniga drev baserade på lösa föreställningar. Tack för mig!
