Älskling! 

Hej, jag heter Denise och jag är du om några år. Jag har så mycket jag vill säga till dig. Det finns så mycket du borde veta. Denise, du äger och det är ganska jätteokej att vara som du. Ja, du känner dig extremt fel och annorlunda men älskling, fortsätt spring till biblioteket varje rast. Det är ju livlinan. Fortsätt prata med bibliotekarien och sitt i den bästa soffan. Du kommer inte dö av sorg på nians skolavslutning och gymnasiet är hundra gånger så fantastiskt! Läs om länder långt bort och om liv så annorlunda ditt eget. Det är bra för hjärtat, och huvudet för den delen. Det är bra så. Fortsätt att ha starka åsikter mot rasism och ge dig inte i diskussionerna. Det gör ingenting att du är högljudd och odräglig - deras åsikter får inte stå oemotsagda. Fortsätt dröm om en kjolklädd verklighet för snart är den din, jag lovar. Fortsätt skriv, lova mig det, sluta aldrig skriva. Ta inte skolan på så himla stort allvar, du behöver inte alltid vara bäst i klassen, allt är inte en tävling. Gå i skolan för att lära dig något, inte för att vara bäst. Gå i skolan för att det du lär dig kommer du ha användning för resten av livet och för att förstå. För att förstå samhället, människor, dig själv. För att förstå litteraturen, filmerna, musiken. Sluta aldrig älska Horace Engdahl. Fortsätt att inspireras av Elizabeth Blackburn och Bodil Malmsten, det kommer göra dig till en vettigare person. Och fortsätt lita på Gud. Han kommer inte svika dig, aldrig någonsin. Jag vill att du gör sakerna som du tänker att du ska göra. Skriv de där breven, säg de där saker, ge de där kramarna. Du kommer ångra dig annars, tro mig. Det bästa med dig, Denise, är den du är. Den du är längst innerst inne. Du behöver inte känna att det är fel. Gå rakryggad för du vet ju faktiskt det. Jag är så oändligt glad att du redan vet det här, Denise. Jag är så glad att du vet att du duger. Glöm det aldrig. Stå på de svagas sida, le i korridorerna, skratta högt och obehindrat. Krama Iris och Thore. Ofta och länge och hårt. Du måste det. För snart flyttar de härifrån och du kommer inte hinna med och då finns de bara vid din sida en halvtimme per sommar i en husvagn. Du måste krama dem hårt. Och tacka dem för allt. Du har fantastiska vänner och de står ut med dig, vännen. Värdera dem högt för de kommer stå vid din sida en lång lång tid. Promenera, året runt. Var ensam med dina tankar. Det är klokt. Se dig omkring, förundras. Och sist men inte minst, älska otyglat. Älska allt som väcker vackra känslor i dig. 

All världens kärlek,

din tillgivna,

Denise