Jag har en ledig torsdag och utanför fönstret singlar nätta lugna snöflingor ned. Det är en trygg syn, precis som tjugo minusgrader på termometern. Veckans kyla har bitit i mina kinder, förvärrat min förkylning och tvingat mig till att leta fram tre lager stickat varje morgon men det är en vacker kyla. Den bästa sortens kyla har jag sagt gång på gång. För det är det. Kylan gör inte ont. Den är torr och ger ny kraft. Den biter sig inte fast i ryggmärgen utan väcker bara ögon och hjärta till liv på morgonen. Vintern är väldig trygg av den anledningen. För mig är kylan som ett livselixir. Ett livselixir att insupa när jag är rätt klädd och har en thékopp väntande så fort jag kommer in igen eller en varm buss bara några minuter bort. Kylan tvingar fram de varma tröjorna, strumpbyxepar på stumpbyxepar och benvärmarna. Kylan tvingar fram de där kläderna som sen gör kylan till det bästa naturfenomenet. Vacker, trygg och hoppingivande är den norrbottniska decemberkylan.

På skolan lyssnar jag mest på Frida Hyvönen för det är enbart då jag kan öppna kemiboken utan att drabbas av pluggpanik. Det är bara då slutprovet i kemi inte känns som gymnasietidens Mount Everest. Det är bara då jag förmår mig att tänka på lipider och proteiner. Efter tisdag är det över för gott mässar jag gång på gång. Snart är jag fri. Förevigt befriad från kemi b. Jag namnsdagsringer min tantbästis och vi skrattar och pratar och skrattar och pratar och hjärtat fylls av trygghet. Direkt efteråt får jag kramas med min andra tanthalva och det där hjärtat som tidigare fyllts av trygghet vill nu explodera av alla trygghetskänslor. Mina tanter är tryggheter. De finns alltid där med sina förstående ögon och sina varma famnar. Om ni bara visste hur viktiga ni är, kära älskade kyrktanter. Om ni bara visste. Om ni bara visste hur ni ständig fyller er alldeles egna tonårstant med trygghet, kärlek och visdom. Om ni bara visste.

Jag promenerar över en is till ett hem med en sprakande brasa. Jag läser om skönheten i skörheten, äter vegetarisk palt, skrattar åt djurvideor och hur knäppa men fantastiska människor som bor under det taket. Jag tar osmickrande bilder i soffan och ser ett halvt avsnitt av Gilmore Girls inkrupen under en varm filt. I överlag kan jag konstatera att decemberlivet är ett fint liv trots kratrar till påsar under ögonen och kursslutspanik. Varje dag rymmer två julkalendersavsnitt (Greveholm 1 och Greveholm 2) och en chokladkalendersbit. Varje dag har utrymme för oändliga koppar thé och anledningar att le.