Idag har jag haft en lektion, vilken dag. Tragglade och tragglade med min evinnerliga stickning. Eftersom dagen sedan låg framför mina fötter så traskade jag in mot stan. Jag gick på konstutställning och mötte en fantastisk dam (i folkmun- en kulturtant) med kritstrecksrandiga byxor och intelligent uppsyn. Jag läste en hel hög papperstidningar och förundrades över vissa människors mod, och andras idioti. Dessutom begav jag mig till det finaste biblioteket jag vet, läste Katarina Frostenson och pratade. Katarina Frostenson, vilken poet! Imorgon ska min kära klass få åka långfärdsskridskor men inte jag, på skolsköterskans ordination. Det tynger mitt hjärta lite. Det är lite som att bli vald sist på idrotten, eller nej, som att inte bli vald alls. Som att stå etta på valsedeln och bli omkryssad av sina partikamrater.