jag uppdaterar sällan. sånt är lite för ansträngande för att göras ofta.
jag bakar och bakar och bakar.
jag sjunger och promenerar och funderar lite allmänt på saker och ting.
jag fikar, alldeles för mycket.
min lugg är lång och kvällarna är alldeles för korta.
dagarna flyger förbi, samtidigt som de går ofantligt sakta.
det är underbart med helg och sömn.
det är fint med kyla och långa brev.
känslan av att vara klar med något som tyngt ditt hjärta är lättande.
min motivation är på väg tillbaka. känns det som. sakta men säkert.
jag äter hårdbröd och dricker thé utan både mjölk och socker.
jag ler och jag skrattar.
jag fäller kanske en tår då och då. är man en lättrörd lipsill så är man.
jag lägger kanske lite för lite tid på mig själv.
och lite för mycket tid på allt annat.
men det kommer lösa sig. snart.
jag återupplever sommaren genom att läsa dagboksinlägg.
jag skriver sjukligt långa brev.
jag tycker om människorna runt omkring mig. lite för mycket kanske.
jag lever och andas.
livet är livet.
och så är det.
nu vet ni att jag lever.
jag hör av mig någon dag.