Jag önskar att solen skulle vilja kika fram. Jag önskar att jag skulle få höra lite fågelkvitter. Åh, vad jag önskar att jag skulle få se snön smälta bort, sakta men säkert. Det är någon månad bort dock. Tänk vad livet skulle vara enkelt om jag bara kunde få känna solen mot mitt vinterbleka ansikte. Tänk om bara mina fräknar skulle få börja komma tillbaka. Tänk att få säga adjö till dunjackan och hälsa jeansjackan välkommen. Tänktänktänk. Det är ju dock inte så, som ni alla vet. Man måste ju dock få fantisera, och det är vad jag gör. Jag gör det för att ta mig igenom dessa långa, mörka, kalla månader. Dessutom så umgås jag med världens bästa människor så ofta jag kan. Vi sitter i mitt rum och spelar gitarr. Vi dricker egenmixat thé (crazy). Vi ser film och vi pratar och skrattar och vi har det så fint så. Det är tur att jag inte behöver genomlida dessa månader själv. Tack!


(och puss på fika med finaste. ♥)