Jag har kommit fram till att det inte är länge kvar alls nu. Inga läxor kvar. Förutom kemin, som jag tänkt göra under fredagen, eftersom jag inte ska till skolan den dagen, tyvärr. (De som behöver veta vad som händer den dagen vet det. Sara, smsa.) Och jag menar, vilken lättnad! Äntligen har jag börjat andas igen känns det som. En tyngd har lyfts från mina axlar, för ett tag i alla fall. Och det är underbart att ha tid att leva. Det är inte läxorna som tar över vardagskvällarna numera. Nu kan jag faktiskt ta mig tid att läsa och bara njuta. Det är fantastiskt. Livet är tillbaka. I några veckor i alla fall. Under jullovet tänker jag inte tänka på skolan alls (som att det kommer gå). Eller, det är värt ett försök åtminstone. Nu ska jag bege mig ut i kylan för att promenera till kyrkan.