För att du skriver, Denise. För att du sitter på en filt i gräset skrivandes. För att solen aldrig går ned. För att du är barbent. För känslan när en liten hand leker med ditt hår. För att dansa dig matt. För att du läser. För att du läser igen. För att orden mirakulöst återvänder varenda sommar. För att Svante Thuresson sjunger Stockholm Stockholm. För allt mineralvatten. För all glass.

För alla barfota promenader och sena kvällar. För chokladdoppade jordgubbar och nyfödda kalvar. För att syrenen luktar så gott. För att det inte finns några gränser för vad dagen kan erbjuda. För att du är fri. För att håret bleks. För att du sitter i klänning. För att du cyklar till badstranden. För att det är så svalt och skönt i källaren. För midsommarblomstret. För alla gröna nyanser. För att ängarna är fyllda av maskrosor. För att människor skrattar och ler. För att det kliar på benen. För att fantisera ihop okända människors liv. För att läsa Judith Blåe. För att äta frukost, lunch och middag på altanen. För att sitta på en sten och titta ut över havet. För att fåglarna sjunger. För alla picknickar. För att inget någonsin är detsamma. För att allt är nytt, gång på gång.