kärlek.

Om man då ska släppa allt det där sorgliga med alla hjärtans dag så finns det ju faktiskt mycket fint med kärlek. Som när man efter över femtio års äktenskap vaknar av att din kärlek tittar på dig när du sover. När ett medelålderspar inte kan hålla sig borta från varandra utan måste få stryka sin respektive på benet eller handen med jämna mellanrum, bara för att. När en kär tonårsflicka får veta att hennes kärlek är besvarad och att den där fina pojken som alla kärlekslåtar handlar om faktiskt tycker om henne med. En pojke med lockigt hår som sjunger en sång om den vackraste flicka han någonsin känt. Ett ömt jag älskar dig i ditt öra. En lång promenad med din hjärtevän. När ett par vet små egenheter om den andre som ingen annan ens skulle kunna veta.

Det är såna små saker som får mitt hjärta att smälta. Kärlek är något vackert. Och kärlek är så mycket mer än det jag skrivit där ovan. För mig är kärlek att så mycket mer. Kärlek är att prata i telefon i flera timmar med en fin vän. Kärlek är att få brev. Kärlek är komplimanger. Kärlek är en god bok och en kopp thé. Kärlek är Jesus. Kärlek är fikastunder med fina vänner. Kärlek är vänner. Kärlek är kramar. Kärlek är mejl, sms och logginlägg. Det är så mycket men en sak är säkert, kärlek är vackert och fantastiskt fint.

sara.

min kära vän sara talar ibland om att skriva en sång till mig. vilket är en sån himla fin tanke och jag vet att jag aldrig kommer kunna göra en sådan sak för henne. eftersom sång inte riktigt är min grej. det är inte mitt sätt att uttrycka mig på. jag uttrycker mig bäst så här. via skrift och bara skrift. bokstäver på ett papper eller på en datorskärm. så jag tänkte försöka knåpa ihop några ord om den finaste sara jag känner.

den här sara är som en kopp thé när man varit ute i den bitande kylan. hon värmer upp ett annars rätt fruset hjärta. hennes brev är som plåster på såren och hennes sms som kramar på en jobbig dag. hon är som jordgubbar på en solig dag och som hopp i lövhögar på kyliga höstkvällar. hon är som min mammas stickade polotröja. hon är som kate nashs ljuva stämma och håkan hellströms djupa texter. hon är som pulkaåkning och varm choklad. hon är som biologi och engelska på samma gång. hon är som lukten av gamla böcker och som en enkel sång spelad på en akustisk gitarr. så bra är hon. hon är så fin att hälften vore nog. faktiskt. jag är så glad att jag känner henne. hon är inte vilken flicka som helst. hon är sara.  

tyvärr bor denna flicka nere i stockholm.

är det en vanlig dag? nej det är älsklings födelsedag!

Idag fyller en av mina absolut närmaste vänner år. Hon heter Madeleine och fyller så mycket som 16. Madeleine är väldigt fantabulös på otroligt många sätt. Hon har alltid nära till skratt och gör en så himla glad. Det är svårt att sätta ord på den här flickan. Hon är så underbar. Hennes humor är alltid bra (tycker min mor i alla fall...) och med henne kan man bara sitta och prata i timmar. Vi tycks liksom aldrig få slut på samtalsämnen. Ja, jag skulle kunna lovorda henne i timmar men det tar vi inte idag. Jag är i alla fall så ofantligt glad över att jag har fått lära känna denna ofantligt fina flicka. Ich liebe dich, darling. Grattis på födelsedagen.♥

grattis, fina du.


♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ 

Jag har en kär vän som fyller år idag, och hon är så ofantligt fin alltså. Men hon förstår det inte alltid själv och kommer därför halshugga mig när hon ser dessa bilder. Men hon är så himla fin att jag inte kunde låta bli helt enkelt. Och åh, hon har varit i USA alldeles för länge. Men nu är hon hemma igen. Så på måndag får vi ses igen (♥) och det kommer bli fantabulöst. Åh, denna flicka är en ytterst bra vän och fantastisk att prata med när man tror att biologiboken ska svälja en levande, eller när man bara har pluggångest. Åh, vad tur att jag hade henne alla stressiga skoldagar i åttan. Så ett stort, stort grattis till finaste Johanna på hennes födelsedag. 16 år, det är inte att lekas med. Puss. ♥

hej augusti-december

Augusti var också en sjukt fin månad. Om man bortser från skolstartsångesten som alltid kommer krypandes i början av agusti, men sånt får man leva med. Fast jag längtade efter lite struktur också. Jag var förresten på världens bästa läger och lärde känna så fruktansvärt fina personer. Sen umgicks vi en del under resten av månaden också. Och hela högen skaffade facebook, lovely. Jag började längta till hösten också, den såg så ljus ut. Sen började skolan. Och herreminje, hela hösten förstördes. På en enda dag. Hösten såg inte alls ljus ut längre. Men "vi tar oss igenom det, tillsammans" och det gjorde vi. Otroligt men fantastiskt. Det finns så ofantligt fina människor här i världen. Och åh, det var ju bönevecka, superfint. Och så köpte jag min älskade väska. Ni vet. Årets bästa köp, haha.

I september gjorde jag den här höstspellistan. Och jag började älska EPA. Framför allt när det var eftermiddagsepa. Sista passet de veckorna var, och är, too good to be true. Och i september kom en viss flicka in i mitt liv, turned it upside down lite. Numera undrar jag vad jag skulle gjort utan henne. Better together, Emma. ♥ Och ja, vad mer hände? Ungdomsarbetet drog igång på kyrkan igen med en hejdundrandes utklädningskväll. Och jag och Alvina åkte HISS. (Guldstjärna till Pernilla med de fina glasögonen! Och tomten gick INTE förbi mitt hus i år. Han kom in. Okej, internt. Förlåt.) I know, vi är coola. En liten parentes bara, jag har gjort det en gång till efter det. Anne är snäll. Slutparentes. Och så drog plugghysterin igång på riktigt. Och jag velade hit och dit angående vad jag skulle välja för linje. Jag saknade min säng och jag älskade hösten. Och så var jag på världens mysigaste dopsamtal och fick där lära mig intressanta ord som snarskank. Och så var jag rätt sjuk hela tiden också. Och åh, kulturnatten var ju som fin också. Och så var det Go! Luleå. En sjukt fin helg helt enkelt.

I början av oktober hade jag och två fina flickor en liten photoshoot som resulterade i mycket kalla fingrar. Och de där kalla fingrarna som behövde få värma sig genom att hålla i en varm kopp resulterade i att undertecknad missade bussen. Och vi hade fotbollsavslutning, väldigt sorgligt. Och det kom lite snö. Men den kunde inte bestämma sig, så ena sekunden fanns den där. Och nästa inte. Och så döpte jag mig. Åh. Det var för fint för att kunna beskrivas men ni kan ju läsa här om ni vill. Jag tyckte till väldigt mycket den månaden. Om rasism, SD och så vidare. Och höstlov var det också. Jag lyssnade på Margaret Thatcher och log för mig själv åt hennes dryghet.

November var en konsertfylld månad. Eller ja, i mina mått mätt. Jag hann med två konserter den månaden. Två fantastiskt bra konserter. Bengt Johansson och Lars Winnerbäck. Det var väldigt fint må jag säga. Och så förstod jag vilken linje jag hörde hemma på, vilket lättade på gymnasieångesten en hel del. Det var lägeråterträff och jag började lyssna på julsånger. På tok för tidigt. Jag och Emma åt sanslöst mycket knäck en fredag och en helg klev jag självmant upp åtta hela helgen. Jag borde göra det igen. Det var så upplyftande. Skolan var rätt körig i november också men, som ni ser, överlevde jag. 

December då. Ja. December började inte bra alls. December började väl ungefär sämst i hela världen. Ja, vad ska man säga? December präglades rätt mycket av den händelsen och var därför stundtals inte alls speciellt ljus. Men åh, vi fokuserar på det bra tycker jag. Det var nobeldagen. Alltså, jag måste erkänna att det verkligen är en av de bästa dagarna på året. Nobeldagen är nästan lika bra som julafton, no kidding. Och åh, Martina släppte sin första singel. Och sen fick vi hennes skiva också. Som förresten släpps utanför Luleå i Januari. Alltså typ, snart. Och på den skivan finns bland annat denna låt med. Grejen är att hela skivan är så fantabulöst bra och vid det här laget kan jag i princip hela skivan utantill. Anyways, det var julafton och jag fick fina julklappar och en fin dag med släkten. Och åh, ja. Det var en helt okej månad. Since we're looking on the bright side of life. Puss.

elizabeth blackburn, åh.


alltså, den här bilden gjorde mig helt lycklig i hjärtat. åh, hon är så fin.
"and then you know, love got in the way, right?"- gulligt. verkligen. fast det gjorde den ju inte, men ändå.

hej januari-juli

Första januari. Nu skulle det som passa sig med en liten årsredogörelse så här kommer den!

2009 började med några fina dagar med Elin. Och en dag på stan med Ellinor. Och ett möte med en rätt saknad glädjespridare från sjuan. Jag fick Harry, a History och var lyrisk. Jag knarkade bokstavligt talat apelsinjuice i januari. Det var drogen med stort D. Skolan började om efter ett fint jullov och jag trodde att vårterminen skulle bli den värsta terminen någonsin. Jag fasade för de SEX proven innan sportlovet och bet ihop. När man ser tilllbaka på det vill man nästan skratta. Sex prov på typ galet många veckor är ju inte ens speciellt jobbigt. Vet ni vad jag också gjorde? Jag särskrev lite smått. Det är seriöst illa.  

I februari fastnade jag för Imorgon när kriget kom-serien och jag sträckläste alla sju böcker. Jag spelade snörugby och åkte massa skoter med Dennis och Joel. Jag blev firad på elevens val och världens finaste Ewe och Linnea hade bakat en tårta och köpt Absolute Musicals till mig. Typ det finaste någon någonsin gjort för mig. Den elevens val-lektionen var så episk att det är obeskrivligt. Jag firade min födelsedag med släkten och semlor. Jag nötte HIMYM och lekte med folkgruppen. Vi hade skidklassikern och den var så fruktansvärt härlig.

I mars åkte vi till Kåbdalis med kyrkan och Joel visade upp sina skills. Anna bjöd på semlor på ev och Isak tog kort på bajs. Jag och Ewe dokumenterade den borttappade vantens resa och hade picknick på skolan. Jag fick vårkänslor också. För himlen var alldeles klarblå. Jag och Felicia praoade i två fantabulösa veckor. Den första veckan dracks det kaffe och dansades till peppmusik. Och mitt i alltihop så åkte jag på matteutställning med min mor och mötte mina lärare som satt och fnittrade i korridoren.

Vi praoade på min mors jobb en vecka också vill jag minnas. Men det var i april. Och jag saknade sommaren 2008 av någon anledning. Finaste Erica kom hit och vi hade det hur bra som helst. Jag klagade även på människor som inte förstod det där med adverb och jag var rätt less på snön. Jag började trots allt cykla till bussen och lyckan var gjord. Jag åkte till Hemavan och det var nog utan tvivel bland det bästa jag gjorde på hela året. Det ledde till större saker så att säga. Jag kunde inte sluta lyssna på Who Am I och innebörden av låten berörde mig verkligen. Lord, you catch me when I'm falling. Jag tränade mycket fotboll också, vi tränade ute och jag trivdes i mitt nya lag. Visst räknas valborg till april också? Ja, i alla fall så tillbringades hela valborg på kyrkan. Det var fina konserter och trevligt folk.

Maj började seriöst bäst. Ingen annan månad började nog så bra. Jag vaknade åtta och cyklade sedan i solskenet till kyrkan och städade. Och umgicks med jättefina människor. Sen fortsatte det med att vara världens mest produktiva dag med två promenader och en fotbollsträning med mera. Och jag tror att det var i maj som mitt promenadberoende satte igång. Jag blev all of a sudden superrastlös hela tiden. Helt galet. Jag ville ha ett hopprep och en rolig hatt. Vi spekulerade alldeles för mycket om en viss lärares mage och jag upptäckte Hillsong. Jag började gå i kyrkan också. Jag tror att det var i maj som onsdagsbön blev till en vana också.

Det blev sommar i juni och det var väl allt för väl. På nationaldagen sjöng vi fina sånger och jag blev rörd av flagghissningen. Vi åkte till Gällivare men laget och det var mysigt som tusan. Och så gick vi ut åttan. Tänk va. Och jag grät och kramades. "Du ska också få en kram!" är ett sånt där tillfälle som jag fortfarande blir tårögd av att tänka på. Sommarlovet började med en dag på stan med Daniella och på kvällarna lyssnade jag på livepredikningar från Nyhemsveckan. Midsommarhelgen var det absolut bästa midsommarhelgen i mitt snart femtonåriga liv. Dagarna började på tok för tidigt och jag somnar alldeles för sent. Och det blev många resor i den röda lånade bilen. Men det var faktiskt supertrevligt. Och på dagarna umgicks jag med Emelie och Joel och var på massvis av möten. Piteå Summer Games spelades och ja, what to say? Vi hade roligt i alla fall.

Min far och jag började juli med en tur till lappis. Vi lämnade vår lilla by tidigt på morgonen och kom hem efter tre morgonen därpå. Men det var det värt. Vi cyklade till badstranden flera gånger per dag och liftade med Emelie på fyrhjulingen. Vi gav oss iväg på en bilsemester runt Sverige också. Vi besökte många fina platser och vi träffade många fina människor. Och jag bytte till denna blogg. Jag tältade med Emelie och Joel och jag fotade många blommor och funderade en hel del.


ljuva 2009.

Alla verkar göra lite såna där summeringar av 2009. Jag har funnit lite frågor här och var och har valt ut några roliga som jag svarar på med en bild och lite text.

Årets bästa köp?

Det är väl ett lätt val måste jag säga. Jag älskar den. Den följer med mig i princip överallt. Och den känns så jag och jag tycker att den är fin. Jag är väl nöjd med den helt enkelt. (Denise, note-to-self: bli aldrig modebloggare, du kan ju inte ens beskriva varför du gillar en väska. Fail på dig.)

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, jag spelade spel i ett tält, drack premiumcola och förlorade i alla spel som spelades under kvällen. Men det var fint och rätt roligt trots allt.

Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
25/4. Vi var i Hemavan. Och ja. What to say? Fantastisk helg. There's more to it, men det tar jag inte nu. Men mitt dop den 10/10 kan räknas också till ett sådant oförglömligt datum. Och de där två datumen hör ihop. Faktiskt.

Vad gjorde du på din födelsedag 2009?

Jag åt semlor och umgicks med finaste släkten. Det var härligt.

Vad fick dig att må bra? (En bild räcker sannerligen inte här. Men tro inte att de få bilder som kommer här symboliserar allt.)


Inte armbandet så klart, men ni alla kan läsa. Det är det inringade namnet jag syftar på.

Mitt älskade fotbollslag. What to say? Det var en rolig sommar med dessa flickor.
Lägret. Och lägermänniskorna. Troligtvis fyra av de bästa dagarna någonsin.

Fina vänner. På bilden syns bara en men det känns som att jag inte tänker sitta och räkna upp dem alla. Men de vet förhoppningsvis vilka de är. Och jag är så tacksam för var och en av dem.

De bästa nya människorna du träffade?

Julia Lundberg och Emma Stålnacke.

(Vacker bild, jag vet.) Agnes Lindström.

2009 var ett sjukt bra år faktiskt. Jag menar det verkligen.


ett år, baby.


24 December 2008. ♥

en blomma vid vägkanten.

Efter en dag som denna så är jag så ofantligt glad för de vänner jag har som tar sig tiden att skicka ett uppmuntrande sms, skicka en tanke eller ge en kram när man verkligen behöver det. Man ska aldrig underskatta vikten av ett litet sms eller av en kram. För den lilla gesten gör det lite lättare, när allt känns som svårast. Det blir ett litet ljus i mörkret. Så tänk på det. Det där lilla leendet räknas verkligen.

Dagen har varit tuff. Det har varit svårt. Men vackert. Vi fick ta avsked av en ängel som vi fick låna en stund. Och hon var den kvinnan som såg en, hon såg en och lyssnade alltid. Hon hade alltid något klokt att säga och hon förde alltid med sig glädje och kärlek. Hon var en ytterst vacker person som många människor kommer att bära med sig i sina hjärtan. Jag kommer definitivt att göra det. Hon var en blomma vid vägkanten, som Hilding sa. Hon hade en aura av frid och balans, och hon var en ytterst god medmänniska. Hon berörde så många med sitt liv och lämnar efter sig ett tomrum. Men grejen är att det faktiskt inte är slut här. Vi möts igen. Vi har tagit farväl, for now. Men vi ses igen "i det hemmet som vi kallar Faderns hus." Så hoppet finns där. Och en glädje över den tiden vi fick ha med henne här på jorden. Tacksamhet över att vi fick känna henne. Tills vi möts igen, älskade du. ♥

Jag har en tro som ger mig tröst och styrka,
att vi ska ses igen när tiden tagit slut.
Trots att skiljas var så svårt
så vet jag att du lever i ett ljus,
i det hemmet som vi kallar Faderns hus.


små utrop, hehe.

små utrop från nobelbanketten:

Elizabeth Blackburns stämma.♥

åh, haha, känner sig patetisk när hon börjar gråta när Herta Müller ska få sitt pris.

"Who knows what happens under that black dark surface."

alltså elizabeth blackburn drog ett sexskämt i sitt tal. haha. awesome.

åh snart kommer talen!!!!! alltså jag kan inte sova förrän jag sett dem, så det så. punkt slut. haha.

Kristina Lugn!

åh, Ada Yonath alltså. ♥

Alltså Herta Müllers tal är så vackert. Hon ger så mycket av sig själv. Fint.


love it


Tänk ändå. Fem språk. Med fantastiskt uttal. Man skulle aldrig tro att han var svensk när man hör honom tala de andra språken. Amazing!

it makes me cry everytime.


att dricka kaffe, old style


I ljuset från ljuskronan visade min älskade morfar hur man brukade dricka kaffe. Kaffe ur fat. Detta visade han under mycket skratt. Så nu vet vi hur vi ska göra i alla fall. Note to self: Försök att inte skratta samtidigt, då dräller du bara. Morfar är bäst och trots lite spill så kunde han till slut visa hur det skulle gå till. Oj, oj. Jag och Felicia får försöka inför det igen. Tänk vad fint om vi skulle komma in på ett café och börja dricka ur fatet. Helt grymt fint. Nu ska jag ut på dagens andra promenad.

favoriter, favoriter.

Dett blir ett favorit-inlägg. Jag tänker dela med mig av det fina som finns i min mapp "sådär galet fint" på min externa hårddisk och jag ska dela med mig av vad som finns under fliken favoriter i internetfönstret. Och självklart någrade sparade inlägg från bloglovin'. Så lite allmänna favoriter kommer nedan.

youtubeklipp:
så gulligt och charmigt att jag inte vet var jag ska ta vägen riktigt.
sommarskribent:
åh, vad charlotta von zweikbergk skriver fint tänker jag för mig själv.
artikel, uppsats, eller vad jag nu ska kalla det:
“I’ve broken up with girls saying, ‘She doesn’t read, we had nothing to talk about,’”
tröja:
david & goliath har så sjukt gulliga kläder.
blogginlägg:
hej, jag tycker om dig så mycket att jag vill spricka.
alltså, hon skriver väldigt bra, den flickan.
fint, fint, fint.
jag gråter varenda gång.
bild:

klicka här.

klicka här.

Nu ska jag sova så jag orkar upp till kyrkan imorgon. Godnatt.

ni är så otroligt fina.

Idag var det lägereko i Kustkyrkan i Jävre. Till att börja med vill jag bara påpeka att denna magnifika byggnad, speciellt på insidan, tog oss alla med storm. Bara som en liten parentes. Det var i alla fall en underbar eftermiddag och kväll. Jag tycker mig trivas så otroligt bra med alla de som var på lägret. Det är som att vi är sammankopplade på något sätt, och det är vi ju förvisso också. Jag vet helt enkelt inte hur jag skulle kunna vantrivas när jag är runt "lägermänniskor". Det spelar som ingen roll vem det är, vuxen som barn, jag trivs kring dem ändå. Det blir alltid skratt, och ofta även tårar (på grund av min tendens att lätt börja gråta). Men en samhörighet har vi verkligen. Man kan bara slappna av och vara Denise. Det är fint att det mitt i denna värld fylld av förutfattade meningar och fördomar så finns den här lilla kretsen som verkligen står för kom som du är, hur du nu än är så kom som just du är, för vi tänker inte döma dig. Det är som fint tycker jag. Det är fint att se barn som tar hand om varandra, trots sina olikheter, och vuxna som behandlar barnen som att de visst betyder något och att de visst är otroligt viktiga. Nu tänker jag inte sitta här och säga att jag aldrig annars ser det, för det är klart jag gör, annars hade det nog varit rysligt svårt att ta sig upp på morgonen. Det finns ytterst många fina människor ute i världen. Men det är som att all finhet bara samlas i samma lokal, så det nästan flödar över av finhet, så är det när jag är kring "lägermänniskorna". Det är så fint att man får skratta, och man får gråta utan att behöva fundera över hur det ser ut i andras ögon. För som jag sa, man får vara precis som man är, och man får uppleva att man är omtyckt och värdefull för att man är precis som man är. Så ja. Det var några rader om varför lägermännsikorna har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

du är allt bra, du.


godis, prat till fyra, ont i käkarna, mys, prat hela dagen, skratt.


happiness in a box

Det finns inget finare än bilder på äkta skratt. Inget poserande, inget tillgjort. Bara helt genuina skratt.

Hur kan man inte bli glad av dessa bilder?

fina fenomen i skolvärlden.

- Mentorer som kallar sina mentorselever för älskling och som kramas så fort de får möjlighet.
- Lärare som verkligen ser sina elever och ger dem komplimanger.
- Elever som uppmuntrar sina lärare (precis som ovanstående), för det är inte fjäsk, det är att vara en god medmänniska.
- Nior som sätter sig och pratar med den där ensamma sjuan som alltid sitter själv i korridoren.
- När ett kompisgäng bestämmer sig för att sätta sig med den där utstötta klasskamraten i matsalen.
- Leende elever på en måndag morgon.
- När den där tysta tjejen som aldrig deltar i diskussionerna helt plötsligt flikar in och argumentarar för sin sak.
- Lärare som kommer in med ett leende i klassrummet.
- Lärare som är tighta och alltid går med varandra i korridoren, precis som sina elever.
- Klasskompisar som skickar ett litet krya på dig-sms när man är sjuk.
- Elever som ler mot någon de inte känner i korridoren.
- Nykära tonåringar som håller varandra i handen i korridoren och ler så där himla förälskat.
- Busschafförer som glatt hälsar på varje människa som kliver på bussen, trots att klockan är sju på morgonen
- Människor som glatt sjunger i korridorerna, vare sig det är rent eller ej.
- Kramar en kall vintermorgon.

bild: lelove

fem glädjeämnen.

-Kramar

(trollungen ♥ emmapemma)

-Lukten av gamla böcker


(flugornas herre for life!)

-När man hittar tokiga bilder som man inte visste existerade.

-Bilder från fina sommarlovsdagar.


- Busiga cykelkonster.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0