Söndagsbloggning tycks vara min grej. Kanske för att söndagarna ofta lyckas bli de ultimata dagarna i livet. Jag började dagen med att kramas med bästa personerna, höra bästa vittnesbördet om hur mycket det förändrar livet när Jesus äntligen får ha ett finger med i spelet och med sång från mina kära tanters kör - Öppna Kören. Det var dop och kyrkkaffe och samtal och ännu mer kramar och glädje och tacksamhet och kärlek. För att det är precis det söndagar handlar om, det är precis det Jesus handlar om, det är precis det Elimkyrkan handlar om. Jag traskade till trevligaste familjen jag vet och drack thé, åt kanelbullar och macarons (det där med att bli amerikanskt gödd tycks oundvikligt), diskuterade intressanta saker, löste korsord (värdepappersförmedling!!) och åt eritreansk mat på kvarterskrogen. Jag lånade böcker och läste bra texter och hade det lika bra som alltid. Så. Söndag igen alltså. Finaste dagen finaste människorna finaste Jesus. Jag har myst i min bästa gosigaste hemstickade tröja som såldes alldeles för billigt på Rädda Barnen och vad vore min garderob utan Rädda Barnen egentligen? Trist. Tråkig. Färglös. Länge leve Rädda Barnen där expediterna är glada och sortimentet välsorterat. Hurra för söndagar och hurra för second hand. Godnatt, mina kära kära vänner.