Helgen innfinner sig som vanligt. Man kastar sig in i böckerna för att äntligen äntligen finns tiden igen. Jag dricker thé och läser Cigaretten efteråt igen för att Horace Engdahl kommer till Umeå i mars och jag ska dit. Jag stryker under med blyertspenna och dör av briljansen gång på gång. Jag tar en solskenspromenad med mamma äter överblivet godis. Läser Lena Andersson i DN i sängen (lika fantastisk som vanligt) och rensar i rummet. Jag ska skriva klart min historierapport och läsa ut Processen. Idag ska jag vila i tanken på att jag ska på litteraturfestival i mars och att jag ska se Katarina Frostensson på tisdag. Livet är bäst.