Jag chattade med Tilde och började bedrövat prata om hur jag skickat noll julkort och fått hem en handfull i brevlådan. Hon cybersuckade djupt och sa att detta var "kyrktantsproblem". Jag får kanske hålla med, tänka på omvärlden och gå vidare med mitt liv. Julkort är en så fin tradition eftersom det är ett så enkelt sätt att visa omtanke på, tänker jag. Snigelpost är i överlag underskattat, precis som public service. I år fick jag ett julkort som på något sätt ringade in julen på ett väldigt fint sätt. Jag vill nästan fälla en tår när jag tittar på det för att ja, Kristus är född och det är därför vi får våra julklappar och det är därför vi samlas med familjen. Jesus is the reason for the season, som det är sagt. Överväldigas lite av tacksamhet övet att få såna här vackra påminnelser om vad som egentligen är viktigt här i livet med posten och tänker att man nog borde bli bättre på det själv.

Jag har avslutat mina sista skoluppgifter innan jullovet och jag dansar på moln. Jag kan numer helt utan dåligt samvete säga "Hej, ska vi ses och se på pulp fiction eller vara arga på samhället eller varför inte både och?" och känna att man inte försummar skolan när man väljer att stanna inne i stan istället för att ta skolbussen hem. Jag har officiellt sagt adjö till miljöpolitik, kemi b och svenska b. Jag kan äntligen försöka prioritera att se film, att läsa böcker, att leva livet! Att baka Gertruds havrekakor, ringa långa samtal och göra facebookevenemang inför vinterlägret i Arnemark. Det finns äntligen tid att andas normalt, att inte ha dåligt samvete, att tillbringa tiden lite hur jag själv vill. Nu levererar jag klyschorna klyscha men det är som en tyngd lyfts från mina axlar. Äntligen lov, äntligen andrum, äntligen livet. Godnatt, bloggen och ni tappra läsare. Och glöm inte, Kristus är född!