Dessa fantastiska helger. Juliette Grécos vackra stämma fyller mitt rum. Jag ligger på golvet, slår sporadiskt upp ord i mitt fransklexikon och sjunger med. Jag smörar 36 mackor för att mina vänner kommer på besök och dansar och sjunger under tiden. Jag är på lovsångsgudstjänst och allt är så himla himla bra bara. Jag får ett kuvert fjällminnen stucket i handen och kramar så många fina damer att hjärtat nästan svämmar över. Gråter på världens finaste dop och kommer hem med en blombukett i näven och ett sms om att gå på teater i Stockholm. Snart är det höstlov så nu skriver jag argumenterande texter och försöker plugga miljökunskap och orkar bara för att det bara bara bara är två veckor kvar nu. Två ynka veckor. Tio ynka skoldagar. Bara ett matteprov, bara en biologiredovisning bort. Det borde inte vara oöverkomligt, va?