Glädje, hopp och tröst.

Första advent. Vilken högtid, vilken dag. Det är alltid alltid alltid lika fint. Jag sjöng in advent tillsammans med Öppna kören och en proppfull kyrka. Gå, Sion, din konung att möta och sånt där fint, ni vet. Jag kramade alla fina tanter och farbröder och åt nöjt saffranskubbar i ypperligt sällskap. Skrattade och var allvarlig om vartannat ungefär. Jag började advent på bästa sätt helt enkelt. Så glad, så nöjd. Nu ska jag sticka näsan i fysikboken för omväxlingens skull.
Vi har sett ett gossebarn,
han föddes nu inatt.
Vi fördes dit av ljus och sång
och fann en dyrbar skatt.
"Han ligger i ett litet stall"
så ljöd en ängels röst
och han har kommit för att ge er glädje hopp och tröst.
-Värt att tänka på i juletider som dessa. Keep the Christ in Christmas liksom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0