Jag spenderade valborgsmässoafton med Daniella. Vi gick till Klöverträsks fina valborgsfirande och tittade på majbrasan och gick tipsrunda. Vi begav oss sedan hem till Daniella för ett parti alfapet. Strålande spel, verkligen. Vi smaskade på en massa gott och drack thé. Sådär fint och lugnt som valborgsmässoafton ska vara.

Bortsett från att fira valborgsmässoafton så fyller jag mina dagar med ord, ännu en gång. Våren bara kastade sig över Klöverträsk i år och det tackar jag för. Våren tog med sig ljuset. Detta fantastiska ljus som ger mig livskraft och ork som inget annat. Jag orkar leva utanför min lilla pluggbubbla också. Jag läser som mig själv igen. Jag orkar öppna böcker och jag orkar promenera. Jag orkar allt det där som får mig att må så himla bra. Dessutom så skriver jag historierapporter om kvinnorörelsen på sjuttiotalet och läser om triglycerider och karboxylsyror. Livet flyter på rätt bra även om natur, som så ofta, känns lite för mycket. Jag överlever dock. Livet är så mycket mer än skolan, faktiskt. Just nu längtar jag så efter denna termins slut. Jag vill spela alfapet i stadsparken, gå på picknick, cykla, läsa, promenera genom byn barfota, pussa på dagisbarnen under sommarjobbsveckorna, äta frukost utomhus och plocka blommor vid vägkanten. Jag vill slippa tänka på transfetter och källkritik. Snart snart snart.