Idag har jag hunnit med en promenad i solskenet och även en skidtur i längdskidspåren. I solsken. Jag hörde fåglar som förnöjt kvittrade bland träden och jag andades in den friska luften som kändes så fylld av vår. Himlen var blå och jag lämnade täckbyxorna och dunjackan hemma. Nu lyssnar jag på Laleh och jag kan inte undgå att le. För det känns som vår. Om man bortser från de meterhöga snöhögarna och minusgraderna i alla fall. Och känslan är fantastisk. Det kommer bli vår. En dag. Kanske inte imorgon men en dag kommer det. Det har vi fått bevis för idag. Jag är bara så glad! Och dessutom har jag inte tyskprov imorgon! Söndagen är räddad.