finns ingen läglig tidpunkt för dödsfall.

En skolvecka har aldrig känts så tung tidigare. Det finns aldrig tid för lite andrum och definitivt inte för tepauser. Så mitt huvud håller på att sprängas varje dag efter skolan. Vi har som sagt följt schemat större delen av denna vecka och jag känner att jag nu börjar komma in i rutinerna igen. Trots att jag knappt kan hålla ögonen öppna på kvällen. Denna kväll tog jag mig en powernap, fruktansvärt skönt. Något jag måste börja göra oftare. Alphan var fin som vanligt. Skönt att det börjar om igen. Morgondagen var det tänkt att vi skulle spendera i stan men jag passar nog det. Jag känner att jag behöver en dag då jag bara tar det lugnt. Så imorgon tänker jag gå på loppis och sen får vi se och jag svänger förbi på kyrkan till någon bönestund. Det fina med bönevecka är att det är så många träffar så man hinner åtminstone på någon. Imorgon tror jag att det är två träffar och vi får se, om jag hinner så kanske jag tar mig iväg på båda. Det skulle vara väldigt skönt faktiskt. Så jag siktar på det. Annars så ska jag försöka ta det lugnt. Ta mig någon promenad och så där. Njuta av helgen helt enkelt.
Måste säga att gårdagen var den bästa skoldagen hittills. Jag skrattade tills tårarna rann och jag hade ont i magen resten av dagen. Det var fint att gå runt och se när sjuorna och åttorna bondade(ja, bondade. Ni vet. Jag måste ju visa att jag är tvåspråkig.). Vi kanske skulle tänkt på att inte ta allt så många snurrlekar men de små snurriga eleverna överlevde trots allt, varenda en. Fikat var väldigt gott, chokladigt. Fast ojdå, choklad var ju bara något som vi speciella fick. Alla laktostoleranta fick typ krämbullar och då väljer jag chokladbollar istället. Anytime. Lärarbandet var charmigt. Jag blir ju som lite stolt över att min mentor är så duktig. Det var i alla fall en riktigt rolig dag. Den hittills bästa dagen i nian. For sure.
OJ, vilket jättenödvändigt inlägg. Ni får ett bättre senare.