Jag älskar att fotografera blommor. Att slå på iPoden och sen gå omkring och ta kort samtidigt som man nynnar på någon fin lovsång. Oftast är det Hillsong. Men det slutar alltid med frustration. Som jag så många gånger sagt så älskar jag blommor. Jag tycker att blommor är bland det vackraste som finns. Och jag blir så frustrerad, för jag tycks aldrig lyckas fånga den där skönheten. Folk säger "men åh, vilken fin bild!" men själv är jag alltid lika missnöjd.
Bilden kanske blev bra, men den lyckas aldrig fånga den där skönheten som är fullkomligt breathtaking. Jag försöker och försöker men lyckas aldrig.
Jag kanske tittar för noga men fotografier kan aldrig tillfredställa mig när det kommer till blommor. Det är bara in real life som jag tycker att man verkligen ser den där skönheten. För en del av skönheten ligger i livet man ser i blomman, småkrypen som kryper omkring i den och hur den ändras hela tiden. På grund av vinden, solljuset, temperaturen, ni vet. Det är något man inte fångar på bild.